
Huden är kroppens största organ och består av epidermis samt en underliggande dermis bestående av bindväv. Dessa två lager separeras av ett membran.
Epidermis fungerar som en skyddande barriär mellan kroppen och den yttre miljön och består av fem distinkta lager. Det levande cellagret har vanligtvis en tjocklek mellan 0,05 och 0,1 mm.
I epidermis är keratinocyter den dominerande celltypen. Den cellulära förflyttningen från det basala lagret till hudens yta, känd som hudens omsättning (turnover), tar cirka 28 dagar hos en frisk hud. Denna omsättningshastighet är förhöjd vid sjukdomar som psoriasis och långsammare vid åldrande. Andra celltyper i epidermis inkluderar melanocyter, Langerhans-celler och Merkel-celler.
Melanocyter ansvarar för pigmentproduktionen och bestämmer hudfärgen.
Den dermo-epidermala gränsen förbinder epidermis med dermis och består av ett nätverk av proteiner och glykoproteiner, inklusive typ IV och typ VII kollagen. Den spelar en viktig roll i sårläkning genom att underlätta cellmigration.
Dermis har en tjocklek som varierar från 0,5 till 5 mm och består av en intracellulär sammansättning där fibroblaster är den dominerande celltypen, samt ett stödjande extracellulär matrix (ECM) som är rik på proteiner och polysackarider. Denna matrix ger huden dess motståndskraft och har, tack vare hyaluronsyran i ECM, en anmärkningsvärd förmåga att binda vatten. Vatten utgör cirka 60 % av dermis vikt.
Kollagen är den primära strukturella komponenten i dermis och utgör cirka 85 % av dess torrvikt, vilket ger huden dess draghållfasthet. De viktigaste kollagentyperna i dermis är typ I och typ III.
I solskyddad hud utgör elastin cirka 2–4 % av den dermala ECM och bidrar till hudens elasticitet och motståndskraft.

Fettvävnad isolerar kroppen och formar samt ger ansiktet konturer tillsammans med skelettet och musklerna. Ansiktets fettkammare karakteriseras som djupa eller ytliga i förhållande till SMAS (superficial musculoaponeurotic system).
De djupa fettkammarna inkluderar suborbicularis oculi fett (SOOF), retro-orbicularis oculi fett (ROOF), djupt medialt samt bukalt fett. Dessa kammare består av stora fettkuddar som är fästa vid den underliggande benstrukturen och håller dem immobila, vilket ger ett glidande plan för de överliggande muskelrörelserna.
De ytliga fettkammarna, som är fördelade över hela ansiktet, är mer rörliga på grund av spänningen från de mimiska musklerna. Varje kammare är åtskild av äkta eller falska ligament.

Ansiktsskelettet skyddar hjärnan från yttre skador och fungerar som en ram för de överliggande mjuka vävnadslagren. Det ger ansiktet dess strukturella egenskaper, såsom definierade kindben.

Ansiktsmusklerna är tvärstrimmiga och kan delas in i två huvudgrupper: de mimiska musklerna, som är ansvariga för ansiktsuttryck, och tuggmusklerna, som är viktiga för att tugga. Dessa muskler varierar i djup i ansiktet, beroende på deras ursprung och fästpunkter, och förbinder huden med skallen, vilket möjliggör viktiga funktioner. De mimiska musklerna gör det möjligt för oss att uttrycka våra känslor och är innerverade av facialisnerven (CN VII). Tuggmusklerna, som består av fyra muskler, är innerverade av den mandibulära grenen av trigeminusnerven (CN V) och underlättar intaget av mat.
Dessa muskler arbetar i synkroniserad harmoni – ett exempel på detta är vid tuggning, där de mimiska musklerna, m.orbicularis oris och m.buccinator, håller maten inne i munnen, medan tuggmusklerna utför funktioner som att röra underkäken och justera maten i munnen.
Beställ vårt PROFHILO® STRUCTURA Anatomy Flyer – ett enkelsidigt informationsblad som ger en tydlig översikt över ansiktets åldrandeprocess.